Sega Roslags-bilister
ROSPIGG PÅ VÄG.Rospiggarna är luspudlar i trafiken. Vi har vårt lantställe på Väddö. Från Stokholm kör vi E18 till Norrtälje. Den sträckan är drygt sju mil och tar ungefär 50 minuter (mycket tid går åt till att köa sig ut från Stockholmskaoset). Den avslutade sträckan, via väg 76 och 283, är på 45 km och tar ungefär 40 minuter. Det är här jag ruttnar, varje gång, vare sig jag är på väg mot Väddö eller på väg hem till storstaden.
Jag kan stå ut med bönder som tuffar fram med sina traktorer; herregud det rör sig trots allt om landsbygden. Jag står också ut med motorkåta ynglingar som sniglar fram i 30 km med sina EPA-traktorer; vad fan ska de annars ägna sig åt om inte motorer här ute på bystan? Men jag står inte ut med de bilkörande rospiggarna som väljer att hålla sig runt 45 km när det är 50-gräns och runt 65 km när det är 70-gräns. Laglydiga? Javisst! Men de stoppar för helvete upp hela trafikflödet. Och det är inte så att det är omkörningsvänliga vägar med lite trafik. Nä, tvärtom. Jag har sett en hel del vansinniga omkörningar som frustrerade bilister gjort här genom åren.
Varför just rospiggar är så sega har jag ingen aning om. De är ju kända för att vara sura, vresiga och ogästvänliga. Kanske sitter de där och muttrar om att här ska ingen jävel över bron, här följer vi minsann hastighetsbegränsningarna, med råge! Hursomhelst slutar jag aldrig på att irriteras på dem, vare sig de har keps, skärmmössa eller inte.